På fredag morgon kommer jag kliva upp jättejättejätte(osv)tidigt. Med packad resväska gå ner till centralen, ta pendeln till Arlanda. Och åka till mamma och pappa. Jag ska alltså "hem" för första gången sedan den 1 september!!

 

För någon dag sedan pratade jag med pappa. Vi pratade lite om hunden som jag saknar så fruktansvärt mycket. Har drömt om henne typ en gång i veckan sedan jag flyttade hit. Vi pratade lite om att hon kommer bli överklycklig när jag och Micke kommer dit. "Men tänk om hon inte kommer ihåg mig"? Undrade jag. Han satte då på högtalaren och sa; "jag pratar med Ida"! Varav man genast hörde hunden komma skällandes och flåsandes i mobilen. Man hörde nästan svansen vifta också... Åhh vad jag kommer skämma bort mig med hundmys!