Det har varit en väldigt stormig dag. Och då menar jag inte vädret, utan jag. Vaknade på dåligt humör. Under dagen blev det bättre. Sedan hände det något med mig som jag har fått nedärvt av min kära mor.

 

 

När sedan Micke kommer hem och säger att vi måste gå och köpa tvättmedel (tvättid en timme senare) ville jag bara dö. Blev på så sjukt dåligt humör!?? Villa gasta, lägga mig på golvet och sparka med benen, slita mig i håret osvosv. Bete mig som en barnunge helt enkelt.

 

Så kom maten ner i magen. = Glad Ida.

 

Så sjuk känsla det där är alltså?? När magen är tom blir man så himla lättretlig. Efteråt har man dåligt samvete och skäms över sitt beteende... Nåja, det är bara att vänja sig. Jag lär ju aldrig ändras, för hungrig - det blir man ju varje dag ;)